sizzla

jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag är trött på hörby... har funderat länge på att flytta nån annanstans.. men jag vet inte om jag vågar ... men igenligen.. man måste väl prova för att se? vad kommer hända om jag flyttar? kommer jag nånsin att få ett så bra jobb som jag redan har? kommer jag nånsin att få så bra arbetskamrater igen? vågar jag lämna dom som jag bryr  mig om och dom som faktiskt bryr sig om mig? det finns bussar .. det finns bil.. det finns tåg .. men kommer det hjälpa? kommer nån att hälsa på? äh jag vet inte vad jag vill längre... eller jo.. jag vill hitta en normal snäll omtänksam kille som faktiskt bryr sig om mig.. som kan tänka sig en framtid med mig..och som kan tänka sig att vara pappa åt mina barn...tror att jag måste förflytta mig om jag ska hitta en sån kille.. för här finns bara omogna drägg som man bara blir så jäkla trött på! va fan jag är ingen jäkla docka utan känslor som man bara kan trampa på... jag vet att världen är större än hörby,eslöv,höör,sjöbo men jag vill se det... med egna ögon .. att det finns .... jag vill kunna gå ut i "stan" och ha kul och träffa nya vänner utan att dom ska veta nånting om mig.. känns som man bara "är" just nu.. vad man än gör... hur man än gör det så får man ingenting tillbaka.. bara massa fel,fel,fel... hur länge orkar man det? jag vet att jag absolut inte är bäst.. men ibland måste man få höra.. (det måste alla få höra) att man är lite bra.. men vissa människor tror att dom är bättre än andra.. bara hackar ner på en .. tror att dom är ens pappa eller nått.. Elin som är min bästa vän har flyttat  till london..och det tog jag väldigt hårt faktiskt.. paulina som är min bästa vän flyttade till uppsala och jag saknar att prata med henne om allt... natta som är min bästa vän flyttade till kvänum och henne saknar jag som fan.. alla gör något med sitt liv.. alla har en framtid att se fram i mot.. dom som är kvar som betyder för mig är Emelie som är min bästa vän ... och erika som jag nästan precis kommit nära ... hade jag inte haft dessa två änglar i mitt liv(nära mig) så hade jag flyttat för länge sen.. sen har vi såklart min familj.. men dom vet om att jag älskar dom och att jag alltid kommer vara nära dom. men vänner bara kommer och går även om dom riktiga vännerna alltid finns kvar i mitt hjärta. sen har jag såklart masssa masssa kompisar runt om kring mig som vet om att jag tycker om dom väääldigt mycket.. men det är ingen jag pratar med när jag måste få ut nått.det gör jag kanske inte med någon.. jag är rädd att nån ska tycka synd om mig, Linnea som är så tuff och rolig....jag älskar att lyssna,hjälpa och bry mig om andra människor.. inte att dom ska lyssna,hjälpa mig.. det känns fel..(jag bölar till nästan alla filmer så ni vet.. )jag vill börja planera lite av min framtid.. men vad ska jag planera? att jag ska hitta den "rätte" att jag ska bo kvar i hörby och fortsätta simma bland allt skitsnack och falska människor? det känns fel.. jag är en väldigt social människa och brukar gå i hop med dom flesta människor och jag älskar att umgås med folk.. men det känns precis som om jag inte "kan" jag känner mig som en trollkarl som inte får visa sina trix.. som ett barn som inte får öppna sina julklappar på julafton .. ja whatever... jag har funderat mycket på min pappa .. hur blev det så här? jag känner inte dig längre.. känns det som.. men vi som hade det så bra.. men jag orkar inte lära känna dig igen . det kommer bli helt fel... det kommer kännas som en helt annan person... jag vill ha den pappan som jag hade när jag va liten.. som hittade på roliga saker med mig... som skrattade och va "lycklig" .. han finns inte längre.. du vill att vi ska börja träffas och du har frågat varför det inte kan bli som vanligt.. men det funkar inte så.. så många kvällar jag har suttit själv.. och kollar i fotoalbumet jag fick av dig och bara stor bölat.. och jag känner mig dum som inte hör av mig till dig när jag vet hur gärna du vill träffa din dotter... men jag känner mig helt tom.. jag vet inte vad jag ska göra.. tänk om nått skulle hända dig? och jag inte har velat träffa dig..jag kommer att må som en skit.. jag vet inte mer vad jag ska skriva...eller mer och mer .. jag har ju skrivit en hel bok nu känns det som.. men det va skönt att få ut allt .. sen att det är en blogg jag skriver i där alla kan läsa det skiter jag i.. för detta är min blogg och vill ni inte läsa så finns det ingen som tvingar er. jag måste också få skriva om några som betyder..att jag är så glad över att jag får kalla siv&lennart för farmor och farfar.. det är två personer som betyder väldigt mycket för mig eftersom jag inte kommer ihåg nått av min egen farmor och farfar...älskar er.. och claes som har varit min extrapappa nästan hela mitt liv är den mest underbaraste person som finns.. en riktig duktig och omtänksam pappa... älskar dig också...och mamma du vet om att jag älskar dig högt.. och mina syskon.. johanna du är underbar som alltid ställer upp och är en underbar mamma till mina systerdöttrar som jag också älskar jätte mycket.. peter .. du är en underbar pappa till mina systerdöttrar och ställer alltid upp om det är något,älskar dig... julia du är helt underbar ,du är så duktig och en genomgo människa... älskar dig... josse fast du inte tycker om att kramas;)  så älskar jag dig jätte mycket.. och edvin.. mitt lilla hjärta.., fan vad jag älskar dig.. jag kommer alltid finna här för dig.. usch nu börjar detta låta som nått avskedsbrev eller nått men det är det absolut inte utan bara lite känslor som jag måste få skriva ut och lätta på.. förhoppningsvis är detta inlägg bara början till något nytt och underbart :)kanske lite nya ideer och förhoppningar.. vem vet...... har du läst såhär långt så måste du vara trött nu så nu ska jag inte skriva mer.. nu ska jag käka chips och se en film,, puss på er