sizzla

diktstund:

Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är
att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva:
Vem är jag som tror mig vara
briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen,
om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av gud.

Att du leker liten
förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att
förminska dig så att andra inte
ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes till att manifestera
guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss,
den är i oss alla.

och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra detsamma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår närvaro automatiskt andra.




Du somnar så nöjd och trygg till min röst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst.

Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små.

Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt.

Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor!

Jag räddar för spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten.

Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig som förr var så len.

Du pratar, skrattar, sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar, lyssnar och förlåter.

Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting

Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt

Jag står där i fönstret och ser hur du går
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår

Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan

Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder

Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ

Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig

Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök

Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad

Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar till

Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått

Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag någonsin fått!




Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat många gånger, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har varsitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?